Jag blev för några veckor sedan ombedd att stötta Oratoriekören. De skulle sjunga Durufles requiem.
I går söndag e.m. var det dags. Anna och mamma kom och lyssnade. Hovkapellet spelade till skönsången.
Allt gick bra förutom en gammal alt som svimmade i värmen. Hon fångades upp av en bas bakom och publicum märkte nästan inte incidenten. The show must go on.
Anna och mamma tyckte det var mycket vackert. Vi sjöng även Cantique på franska.
Hovkapellet spelade Albinonis Adagio. Underbart fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar