Flatensjön runt.

Idag beslutade jag mig för att trotsa vädergudarna som hotade med åska och kraftiga skurar hela dagen. När jag fixade matsäck och packade ryggan så regnade det ymnigt här hemma. Nåja, regnjacka med och regntäta kängor på så skulle det nog fungera. Här vandrar proffsiga naturguiden Bo (Naturskyddsföreningen) från huvudentrén ner mot stora stranden.

Först stannade vi vid en informationsskylt om Flatens naturreservat. Kvinnan till höger på bilden är teckentolk så hon tecknade till två döva gubbar som var med på vandringen.

Entréområdet med duschar och omklädningsrum har renoverats under sommaren och var riktigt fräscha utifrån. Såg också att det fanns en ny rullstolsramp från gångvägen ända ner i vattnet. Tänkte på Hillevi.

Här stannade vi och pratade om istid och sprickdalslandskap. Bergsklättrare har fäst öglor i den här klippväggen och skapat i-landsproblem. Man kan gå runt faktiskt! Guiden berättade att lite längre bort på stigen fanns en grotta som, enligt legenden, Lasse-Maja skulle ha gömt sig i under sin flykt undan rättvisan. Längst till vänster på den övre bilden ses de de två döva gubbarna som hade tagit tolken med sig. Vilka tomtar. Han med hatten gick barfota i sandaler. En annan gubbe, syns till höger om hattgubben härifrån sett, gick med badtofflor med strumpor bärande sina grejor i en Ica-kasse. Han frågade ifall kaffet ingick i avgiften...

Här stannar vi till vid Listuddens gård innan vi går ut på Ekudden. Ekudden ligger på en udde i norra delen av sjön Flaten och gränsar till Flatenbadets friluftsområde. Ekudden var en utgård under Skarpnäck. Den avsöndrades och såldes den 6 april 1893 till bryggaren Carl Gustaf Piehl. Gården var sommarställe för familjen Piehl. Där bodde också dottern Lisa, gift Geber, med familj. På Ekudden fanns en stor mangårdsbyggnad, byggd 1887, flygelbyggnad, ladugård, kägelbana, tjänstebostad, drängstuga, ladugård, förråd, växt- och lusthus m m. En engelsk park med många växter och träd anlades och en kanal grävdes tvärs över spetsen på området. Efter det att Stockholms stad köpt Ekudden stod husen så småningom tomma och förföll. I samband med ett inbrott brändes huvudbyggnaden ner en sensommardag 1969. Övriga hus vandaliserades redan 1956 och numera finns bara grunderna kvar. I området finns flera intressanta växter och en värdefull ekmiljö med många insekter.

Den här gamla eken på Ekudden hade blixten slagit ner i och brunnit. Det var nog ganska länge sedan då det bildats mossa på de brända väggarna. Guiden sa att eken växer i 200 år, lever i ytterligare 200 år och dör i 300 år med upp till tusen djurarter som lever på och av trädet under dess livslängd.

Här snuddar vi utkanten på Listuddens koloniområde. Flatensjön är Stockholms renaste badsjö, men koloniområdet släpper ut en del organiska gödningsämnen från sina odlingar. Kan väl inte vara något större problem kan jag tycka?

Tilloppet i Flatensjön där man byggt lite avskiljningar för att skapa en kväve-fälla. Alar trivs bra och tar upp kväve både i bladen och med rötterna. Detta gör att de har ett överskott av näring och kan därför fälla sina löv medan de fortfarande är gröna. Andra träd drar in näringen innan de fäller sina då gula löv. Vattnet var fullt med andmat och svärdsliljor som också gillar kväve. Lite längre bort hade Stockholm vatten byggt en reningsanläggning i sjön där kvarvarande kväve och fosfor fälldes ut och sjönk till botten.

Nu kom regnet men de flesta var förberedda utom gubben i badtofflorna och strumpor. Det berättades senare att han varit brevbärare och var van vid vädrets umbäranden så regnet bekom honom inte'!

Här uppe på höjden mitt emot stora stranden skulle vi äta vår medhavda matsäck. Det regnade fortfarande så stoppet blev ganska kort. Macka med stekt ägg smakar alltid gudomligt ute i skogen. Vi vandrade lite drygt sju kilometer och när jag kom hem så verkligen spöregnade det, så egentligen hade vi ganska tur med vädret trots allt.