Varje år kom dansare från ett kompani och hängde upp tåskor till koreografens ära.
Herr och fru Stravinsky låg begravda i närheten. De var goda vänner och önskade vara tillsammans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det här kanske mera ska ses som en dagbok eller ett sätt att sortera tankar i all enkelhet. Välkommen om du vill kolla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar