Tydligen är det tradition på denna resa att stanna och äta lunch på det är stället. Only God knows why. Dyrt och högst ordinärt, knappt det, vägkrog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det här kanske mera ska ses som en dagbok eller ett sätt att sortera tankar i all enkelhet. Välkommen om du vill kolla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar