En i gruppen, Erik, hade nog lite jobbigt i dagens inre resa och brast lite. Tog hans hand och gav lite stöd. Hoppas jag gjorde nån nytta. I så fall var det värt att promenera 5,5 km genom skogen till kyrkan.
Marina är en fantastisk berättare utan manuskript utan improviserar genom att känna hur lyssnarna gensvarar.
Vi satt i kyrkan vid altaret och fick delge tankar och reaktioner på hennes berättelser. Det var där det brast för Erik.
Han fick ett längre enskilt samtal med Marina medan vi gick tillbaka för fika. Han mådde bättre sen när han kom dit också.
Han hade för övrigt varit körsångare i Östersund och funderade på att ta upp sången igen. Han fick Anns kort och skulle höra av sig. Ville inte ta ngt beslut i hans känsloläge idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar