Margareta Lysell ledde denna vandring från öster till väster längs med Åsöns/Södermalms förkastningsbranter
Åsöberget med sina gamla vackra kulturhus.
Stigberget hade en del ogräs att visa upp också
Anna Lindhagens täppa. Hennes pappa var till stor del ansvarig för att staden bebyggdes med stenhus och att man rev gamla eldfarliga trähus. Här ovanför Fjällgatan har man gett henne en liten plats där blommorna får växa ganska fritt efter hennes eget önskemål.
Hon var också väldigt engagerad i framväxten av Stockholms koloniträdgårdar.
Fjällgatan. Här såg vi grå-trut som tydligen trivs väldigt bra i Stockholms närhet. Störst bestånd av alla platser. Fågelspanarna siktar med sina kikare runt det tyska kryssningsfartyget.
Vi trodde att de låg på redden för att de var för stora att ligga vid kaj, men en deltagare sa att det var billigare än att betala hamnavgifter...
På andra sidan Renstiernas gata finns Cornelis plats. På väg mot Katarina kyrka hittade vi denna stockros med humlor och bin. Mångfald är viktigt för att denna viktiga lantbruksarbetare skall kunna ge oss gröda att äta. I Kina pollinerar de apelsinträd med folk och fjädrar för att det fattas bin.
Här upptäckte vi en gammal bekant i deltagargänget. Bosse i skägg och långt hår. Kände inte igen honom förrän han började prata.
Katarina kyrkogård har blivit mera av en park. Många hade här picnic och satt och sjöng sånger i gräset. Mysigt. Ett kafé fanns under kyrkan också. Plus krypnäva och allt vad det hette på marken.
Säger hon krypnäva igen så går jag hem. En av Stockholms vanligaste väster. Nu kommer man väl att se den överallt efter detta.
Monteliusvägen är ett säkert kort.
Vandringen avslutades uppe på Skinnarviksberget där ungdomar hade samlats. Vissa hade kräftskiva här !
Detta klotter på radiomasten var rätt skojigt i detta sammanhang: "Det växer inga blommor i mitt kvarter, bara maskrosbarn som aldrig fått blomma ut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar