Gammelmormor Greta, mormor Inger med David och Robin

Barnbarnsbarnen

David, Robin och Pontus modell yngre.

"Dig känner jag inte igen" Tror hon menade att Malins utseende ändrats.

Dags att ta farväl för idag.

Gammelmormor Greta går och knyter sig igen. "Hoppas vi ses igen", sa hon till oss när vi gick.

Ja, om en månad blir det 102-årskalas.

Macka i köket

Gammelmormor ville inte ha smörgåstårta utan tog en macka och ett glas öl i köket

 

Mats och Pontus

Peter och Malin

David hjälper till

Begravningskaffe hos Gammelmormor snart 102

Hon orkade inte vara med i kyrkan men satt uppe med oss i omgångar under fikat. Hon hade problem att känna igen prästen.

Malin, Peter och Pontus

Lennart, Emma och jag.

David, moster Malin, Peter och Pontus

Kaffet var gott i gammaldags koppar.

Lite starkt till kaffet. Har bästföre-datum gått ut ?

Begravning i Ösmo kyrka 9 aug 2013

Vad nu?

Precis nylagd asfalt så kommer man på att man bör förbättra VA?

På jobbet vecka 2

Södervandring med Naturskyddsföreningen

Staden som ekosystem är betydligt rikare än vi kanske tror. Bergs-branter blir till små ekologiska oaser där naturen i sin vildaste form förmår klamra sig fast. Här växer nävor, glim och dådror. Här gömmer sig vildbin, skalbaggar och gråsuggor. Och över klippstupen seglar trutar, måsar, duvor och en och annan havsörn. 

Margareta Lysell ledde denna vandring från öster till väster längs med Åsöns/Södermalms förkastningsbranter

Åsöberget med sina gamla vackra kulturhus.

Stigberget hade en del ogräs att visa upp också

Anna Lindhagens täppa. Hennes pappa var till stor del ansvarig för att staden bebyggdes med stenhus och att man rev gamla eldfarliga trähus. Här ovanför Fjällgatan har man gett henne en liten plats där blommorna får växa ganska fritt efter hennes eget önskemål.

Hon var också väldigt engagerad i framväxten av Stockholms koloniträdgårdar.

Fjällgatan. Här såg vi grå-trut som tydligen trivs väldigt bra i Stockholms närhet. Störst bestånd av alla platser. Fågelspanarna siktar med sina kikare runt det tyska kryssningsfartyget.

Vi trodde att de låg på redden för att de var för stora att ligga vid kaj, men en deltagare sa att det var billigare än att betala hamnavgifter...

På andra sidan Renstiernas gata finns Cornelis plats. På väg mot Katarina kyrka hittade vi denna stockros med humlor och bin. Mångfald är viktigt för att denna viktiga lantbruksarbetare skall kunna ge oss gröda att äta. I Kina pollinerar de apelsinträd med folk och fjädrar för att det fattas bin.

Här upptäckte vi en gammal bekant i deltagargänget. Bosse i skägg och långt hår. Kände inte igen honom förrän han började prata.

Katarina kyrkogård har blivit mera av en park. Många hade här picnic och satt och sjöng sånger i gräset. Mysigt. Ett kafé fanns under kyrkan också. Plus krypnäva och allt vad det hette på marken.

Säger hon krypnäva igen så går jag hem. En av Stockholms vanligaste väster. Nu kommer man väl att se den överallt efter detta.

Monteliusvägen är ett säkert kort.

Vandringen avslutades uppe på Skinnarviksberget där ungdomar hade samlats. Vissa hade kräftskiva här !

Detta klotter på radiomasten var rätt skojigt i detta sammanhang: "Det växer inga blommor i mitt kvarter, bara maskrosbarn som aldrig fått blomma ut."

Fika före södervandringen med Naturskyddsföreningen

Solskyddshatten åkte på igen och vi var ute på stan i så god tid att vi hann med en riktigt lång fikastund i Vitabergsparken.

Fika i Vita bergen

Nya vardagsporslinet

Det gamla slets ut av gästerna i somras. 😜

Återhämtning

Den här utmattade fjärilen får symbolisera våra fantastiska sommarveckor. Den var instängd på altanen på landet men vi lyckades få över den till plastlocket där vi hade hällt lite apelsinjos som den tacksamt slurpade i sig och flög vidare mot nya mål.

Vi landade i sommarstugani Gnesta och tänkte tillbaka på vår fantastiska semester. Först tio dagar med amerikanarna i Stockholm och sedan bilresan till och från västkusten.

Enbart några timmars regn första onsdagen när vi ändå var på Vasamuseet, annars soligt och varmt hela semestern.

Underbara dagar, intressanta platser och umgänge med familj och släktingar. För en gångs skull känns det inte som att semestern varit kort. Inte för att vi haft tråkigt, tvärtom, men för att det har varit SÅ mycket intryck.

Jättenöjd.

Thai-lunch i Karlsborg

Innan vi drog vidare hemåt så åt vi en lunch på en thailändsk restaurang som hade buffée. Ät så mycket du vill- liksom.

Gott var det.

Fästningsmuseet

Museet hade en avdelning för signalister där jag hittade en del materiel som jag kände väl igen.

Minnen...

Karlsborgs fästning

Imponerande försvarsanläggning som, likt en del andra anläggningar, blev omodern innan den blev klar. 90 år tog det att bygga. Sandmuren flyttades från det inre av halvön till ytterkanten av straff-fångar. Volym motsvarande två egyptiska pyramider. Genom denna ingång väntade man gärna på grönt ljus så man inte mötte en bil inne i tunneln längre in.

.

Militärpolisen körde tuffa Toyotor.

Inne i museet

Krigsmans erinran.

Anläggningen var tänkt som förvaring av kungahus, regering och riksdag vid krig. Den vackra kyrksalen på andra våningen var tänkt som plenisal för riksdagen.

Den tyska guiden på den dramatiserade visningen hade stora kunskaper, kraftig brytning och något bokstavssyndrom.

Vandringen gick utomhus liksom i de långa skyttegångarna där jag inte hann ta några kort. Rätt högt tempo och dramatiska inspelade röster som piskade på att springa vidare.

Plastiga statister överallt.

Uppbyggda rekonstruktioner inne i vallen. Här lagar officershustrun middag.

Medan officeren diskuterar politik med kollega och konstaterar att president Lincoln blivit skjuten på en teater. Officeren fick bo billigare med kanonen i vardagsrummet, det anstod hustrun att hålla den ren, vacker och i stridbart skick.

Interiör från krogen där soldater, anställda och straff-fångar kunde läska sig.